Av någon anledning så har jag alltid svårt att möta en viss typ av spelare vid pokerbordet. Det kan ha att göra med min egna totala brist på pokerface och att jag i de viktiga potter känner mig totalt genomskådad. Känslan av att den andra likväl skulle kunna se mina kort infinner sig och jag tycker det är väldigt jobbigt att bli uttittad under tiden som ett beslut hos min motspelare fattas. Att sitta med solglasögon när man spelar poker känns inte som ett alternativ. Även om det var väldigt stort för några år sedan, och kanske även idag, att spela med stora svarta solglasögon så är det inget som lockar mig. Det känns ärligt talat en smula larvigt att sitta där och se ut som en fluga.
Min enda förhoppning är att jag har samma effekt som dessa spelare på mina motspelare. För att sitta och stirra på sina motståndare är något som sker ganska ofta vid pokerborden. Ofta är det egentligen rätt obefogat dessutom då mina erfarenheter säger mig att man ofta har fattat ett beslut om hur man ska agera i potten ganska tidigt. Själva uttittningen och det påstådda funderandet över vad den andre kan tänkas ha för hand är mest för syns skull.
