Kissan paska – kattjävel

Katter är inte speciellt populära i Tornedalen, allra minst hos männen. Jag har också haft inställningen att katter är lömska och fula djur vars enda nytta är att hålla nere antalet möss och råttor.

Det som jag aldrig trodde skulle ske i mitt jordeliv var att bli en kattägare men för några år sedan skedde det och sen några år är jag delägare eller matfödare till en stor katt med för mycket päls.

Det började för några år sedan när grannen började med att mata en utsvulten katt som verkade sakna ett hem. Sommaren och hösten gick bra med att mata katten så det gick ingen nöd på honom. Grannen sökte efter ägaren till katten men det verkade inte finnas någon. Vintern närmade sig och oron växte, vad skulle de göra med katten. Grannfrun är allergisk mot pälsdjur, att släppa in den i deras hus var inget alternativ då. Ingen annan ville heller ta hand om katten och övertalningsförsök på mig var många. Till slut blev grannen så orolig att en plan B togs fram. Förrådet skulle bli kattens nya hem, en luftvärmepump skulle se till att han slapp med att frysa.

Förutom grannen pågick övertalningsförsök från familjen som ville ha katt och till slut gav jag med mig och gick med på det. Mitt envisa motstånd blev till att som en knapsu ge med mig.

Hur kan det komma sig att det är så knapsu att gilla eller ha katt? När jag frågar bekanta om katt så blir svaret aldrig i livet! Precis som för mig så är jag en hundmänniska och både katt och hundmänniska kan man inte vara.

Jag räknar mig fortfarande som hundmänniska och skulle jag kunna välja skulle valet på en hund vara enkelt. Det förutsatt att det är en hund, ingen minihund eller någon ful ras, nytta och nöje ska det vara så helst en jakthund som fungerar på mettän kuningas (skogens konung), en riktig hirvin koira. (älghund).

Vill du se katten som fick mig att bli kattägare kan du följa honom på Instagramkontot @jabbathekatt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *